loneliness is better when your not alone
om 8 dagar åker jag till peace & love. första gången jag var där var jag 14 och sen har jag varit där varje sommar och tänker inte sluta med det heller. jag längtar så himla mycket. ni vet när man taggar inför en konsert,en spelning med ett band man tycker gör kanske-hur-bra-musik-som-helst? hur längtan skalan är på 99 av hundra och att man lyssnar på bandets musik tjugofyra timmar av dygnet. så är det nu. jag är så himla-himla-himla glad så att det gör inget om man slår i tårna i trösklar eller spiller oboy på vardagsrumsmattan som inte går att tvätta. MAN ÄR BARA SÅ JÄVLA LYCKLIG. så lycklig att man glömmer bort sina gamla grannar fröken Ångest och herr Ilska. annars så förutom att räkna ner dagarna till peace så har jag ju sommarlov. cyklar cyklar typ överallt. för nån dag sen var jag å rafael ute och affisherade och kom fram till att smiths borde ha en återförening på popaganda! fyfan vad lyckan vore total då. skulle lätt betala tusen spänn bara för att sen dem.
eller libetines...åh! lovely.
men nu. ska jag kolla spelschemat för peace!!!!!!!!!!! är så himlaaaaa. NERVÖS. hahah...tänk om typ kings oc convenience och devendra banhart spelar samtidigt!!!!!!!!! okej då säljer jag min biljett för jag kan inte välja.
ber till buddha/gud/håkan att det inte ska bli nå bandkrockar nu!!!!!
