Do you dance on the sidewalks?

en bänkrad i en rastlös sen april. jag tittar över axeln och ser dig blinka till,jag kan få dig när du vill. en vind blåser skräp längs korridoren en sista gång. och du och jag håller andan,håller händer i språnget.  det är inte så långt hem och än finns det tusentals tårar kvar. de var dina att ge vem-som-helst. äntligen. de är de dyrbaraste smyckerna du har. så be aldrig om ursäkt igen.äntligen passerar vi deras gränser. minns du vår blodsed,våran lag. vårt dumma korståg mot en lika korkad stad. jag minns allt,som naglarna mot glas. men du bara skrattar åt mig,förminskar allt till ett skämt. men jag ser på din ängsliga hållning,din jagande blick att det känns att det är långt hem. och snart finns det inga tårar kvar,de var våra att ge vem-som-helst. äntligen. de är de dyrbaraste smycken vi har. så be aldrig om ursäkt igen. äntligen sätter du själv dina gränser. den där pojken jag aldrig kände. som gick på gator jag aldrig såg och tänkte tankar jag aldrig tänkte under ett tunt och flygigt hår. och alla känslor stod och sprängde. hela vardagen fylld med hål. I en tid då inget hände,i en tid då alla sov. Men älskling vi var alla en gång små. Ja,vi var alla en gång små. Ja,vi var alla en gång små. Jag kastar stenar i mitt glashus,jag kastar pil i min kuvös. och så odlar jag min rädsla. ja,jag sår ständigt nya frön. och i mitt växthus är jag säker,där växer avund klar och grön. jag är livrädd för att leva. och jag är dödsrädd för att dö. Men älskling,vi ska alla en gång dö. VI SKA ALLA EN GÅNG DÖ.


 har aldrig bett er om något. så nu gör jag det, lyssna. 

6:38 på repeat om.om.om.om.om.om igen en natt som denna.