vi var som körsbär. fallna och pallade men alltid två.

att vara klarvaken lyssna på tonerna av ett piano en gitarr kanske en cello måla läpparna rödare rödare dricka starkt bryggt kaffe som blivit kallt som det alltid blir medan jag spenderar tjugo minuter framför min mobil "vad svarar man på sånt här?" sen skriver jag i min kalender.planerar: grön ungdom möten och fika-pauser och middag med dem och lunch med dig och egen tid och tid för läxor. skriver in födelsedagar jag vet att jag inte kommer glömma bort och ringar in namnsdagsbarns-namn med hjärtan. är redo för hårt snörade kängor och stickade halsdukar och rykande hett te i någons soffa,kanske din medan jag lånar böcker på biblioteket och får hem övertidsvarningar för jag hinner inte läsa alla jag lånar som alltid. är redo för filmmarathon och agnes fudgetårta. för cykelturer och borttappade vantar. det är okej. sommaren börjar sakta försvinna men det tänker jag inte göra.

lyssnar på en dansk dokusåpa från vardagsrummet och kollar på klockan var femte minut och emil säger vi ska vara fria men varför och från vem?

jag dricker kaffe som är bryggt för starkt och som nu har stått för länge och blivit kallt. läser patti smiths just kids tills ögonen blir aldeless torra och ångrar,ångrar djupt att jag inte såg henne live i juni. men igår var det grön ungdom-möte och en flummar och ändå pratar om viktiga saker med såsom genuspedagogik och veganism och kollar på filmer om den fruktansvärda djurhållningen. och sen har jag och två kompisar bestämt oss helt seriöst för att starta ett kollektiv i uppsala. fast jag vet inte om det skulle fungera. det kanske vore hur fantastiskt som helst men ja.. (vi bor en timmes tåg-resa från uppsala) men annars så förutom att ha ångest över att skolan börjar på måndag så tänker jag på allt annat. lyssnar på fransk pop varvat med den här låten som kanske är hur-bra-som-helst och sen har jag bestämt att jag tänker fira jul lite annorlunda iår. vill volontärjobba för ensamma och hemlösa. men nu måste jag duscha. och äta upp min glass för den smälter. precis som polar-isen. och mitt hjärta när jag ser dig dig fast inte du.


tomas säger att vi har bara varandra men du och jag har mycket mer än så

tänk om mina ord blev till verklighet.
jag menar om jag skulle beskriva en plats,en viss tidpunkt med en viss person. och då skulle det bli så.

som nu:

en solig uteservering på ett mysigt 50talsinspirerat kafé. du frågar vad klockan är. 14:36 svarar jag. vi dricker jordgubbste ur blommiga koppar med omatchande fat och du visar upp den där tröjan du köpte medans jag gick och tittade på accesoaravdelningen. vi väntar snällt på våra foccasior med brieost,svarta oliver och soltorkade tomater. har bokat bord 20:trettio på en italiensk restaurang med nyfunna vänner från cannes. vi får in våra mackor och vi ler. ler för att det är värt det. ler för att vi är i paris och att allt är så värt.




"att andas är att klättra upp i ett träd och släppa taget,
bre ut sina nyckelben och försvinna"


jag dricker kallt kaffe

jag citerar: "Jag tycker om flickor. Söta flickor, fula flickor, flickor i flätor. Flickor som gråter över brustna hjärtan och flickor som skrattar högt när de gungar. Flickor med tjocka magar inklämda i velourdräkter, flickor som springer snabbast i klassen, flickor som avskyr idrott. Flickor som skriker av frustration för att ingen förstår dem. Flickor som kräks och flickor som skär sig och flickor som har gett upp. Flickor som flirtar med alla de ser och flickor som aldrig har blivit kyssta. Flickor som är lite smågalna och flickor som försöker vara perfekta. Flickor som blivit våldtagna. Flickor som tycker om flickor och flickor som tycker om pojkar. Flickor som är högljudda och flickor som bär rosetter. Flickor som sitter i rullstol. Flickor som tänker så snabbt att ingen hänger med och flickor som skriver och skriver och skriver. Flickor vars högsta dröm är att gå i skolan och flickor struntar i att gå i skolan för att ingen ändå lyssnar på dem där. Stolta flickor. Flickor som är döende och flickor som trots att de lever inte har någon som helst makt över sitt eget liv. Flickor som kan sjunga löjligt ljusa toner. Flickor som leker med båtar och flickor som är rädda för vatten. Flickor som aldrig syns och därför färgar håret varje månad. Flickor som hade oturen att födas med snopp och flickor som älskar rosa. Flickor som inte vågar och flickor som inte kan sträcka på ryggen. Flickor som är arga, flickor som är äckliga, flickor som snyter sig i tröjärmen. Flickor som växer upp till  kvinnor och flickor som aldrig hinner bli kvinnor och flickor som inte vill bli kvinnor. Flickor som ler osäkra leenden och tycker att regnsmatter är världens vackraste ord. Jag tycker om alla flickor.

Jag har inget emot pojkar, men de har så många andra som redan tycker om dem. De har 80% av alla barnbokskaraktärer, 70% av talutrymmet i klassrummet och uppmuntras av hela sin kultur att vara oövervinnerliga. Flickorna får inte vara med i den klubben. De får vara söta, snälla, trevliga, ambitiösa och ja, till och med perfekta, men de ska inte erövra världen.

Om jag var en gud eller ett skyddshelgon eller en idol eller en förebild eller något annat häftigt skulle jag vara Flickornas Gudinna. Jag skulle blåsa in erövrartankar i alla flickors öron och smälla alla nedvärderande tankar och uttalanden som myggor mellan mina händer.

Och tillsammans skulle vi vara oövervinnerliga."

källa: en av mina favoritbloggar här på world wide webb >>klicka<<


RSS 2.0